Gambia 2015-2016

Jul o nyårsfirande i ett av Afrikas minsta länder, Gambia!

Gambia är ungefär lika stort som Skåne. Det ligger vid Atlantkusten på båda sidor om Gambiafloden och gränsar bara till Senegal som ser ut att ha Gambia i famnen. Gambia var tidigare en engelsk kronkoloni där slavhandeln dominerade. Grannlandet Senegal tillhörde Frankrike. Gambia blev självständigt 1965.

DEL 1

Våra tidigare erfarenheter av Gambia

Jag o min man var där i oktober 2008 en vecka då vi bodde på ett litet hotell vid Atlantkusten i Fajara nära Bakuto. Vi blev mycket förtjusta i landet, klimatet och de vänliga människorna, men det kom att dröja ända tills julen 2015 innan vi kom tillbaka till Gambia.

Ett land som borde vara fyllt av turister men inte är det! Varför?

Det är varmare och vädermässigt stabilare än någon av Kanarieöarna och vattentemperaturen är betydligt högre än på Kanarieöarna vid den här tiden på året, c +22-25 grader

Förberedelser:

Vi försökte  hitta färska reseberättelser/bloggar från nätet eller från några resemagasin men hittade endast några från 2010 och någon från 2012. Varför?
En förklaring till varför vi inte hittade något från 2014 var att Ebola-epedemin drabbat Västafrika och även om det inte fanns några fall i Gambia så avrådde bl a UD från resor hit.

Vi bestämde oss för att resa till Gambia för att det är varmt och vädermässigt mycket stabilt. Fina sandstränder och dessutom för att flygresan är betydligt kortare än om man exempelvis ska till Thailand och också givetvis för att vi var nyfikna på att upptäcka Gambia tillsammans med barn och barnbarn.

Med en resväska fylld med fotbollar, ritblock, pennor, kritor, barnkläder och skor, som skulle delas ut till barnen, familjerna som vi träffade och lärde känna.

Att ta sig till Gambia:

Vi har hittat en app som heter Skyscanner  som vi tycker är den bästa när det gäller att hitta bra och billiga resor runt om i världen. Eftersom vi redan i maj bestämt oss för Gambia hittade vi flyg från Bromma för c 7500kr med Brussel Airlines t o r. Viktigt att vara tidigt ute!
Vi flög från Bromma via Bryssel där vi mellanlandade och sedan gick vi ner i Dakar (Senegals huvudstad) där vi släppte av folk och det kom på nya på nya passagerare som bara skulle till Gambia. En helt ny upplevelse för oss! Kuriosa i sammanhanget: En av de svenska passagerarna(resvan backpackertjej) vaknade upp när vi landat i Dakar och klev av i god tro om att vi redan var i Gambia men när hon inte kunde göra sig förstådd på engelska utan att alla andra pratade franska (Senegals officiella språk), insåg hon helt plötsligt att hon var i fel land! Det gick bra till slut och hon kom ombord igen!

Boende:

Vi använde oss av Wimdu (site för bostadsuthyrning som fungerar precis som Airbnb) och hittade ett stort hus med tre sovrum med separata badrum, altan, vardagsrum, kök, liten trädgård samt pool (kände att vi behövde det eftersom huset inte låg på gångavstånd till stranden). Pris 9400kr för 14 dagar och eftersom vi var 3 vuxna och 2 barn blev det bara drygt 134kr/person och natt. Vi hade mycket mailkontakt med husägaren innan vi reste och det fungerade utmärkt! Hon gav oss tips om var vi kunde hyra bil enklast , AB Rent med en internetsida. Hon gav oss också tips på att hyra bil med chaufför och det gjorde vi för 40 Euro/dag + bensin. Det var mycket bekvämt och vi bestämde oss från dag till dag om vi behövde honom för vår transport.

Huset från framsidan tillsammans med den bekväma bilen där vi faktiskt fick plats allihop. En Jeep Grand Cherokee

Vår trädgård på baksidan med poolen och framsidan där vi spelade basket med byborna, det vill säga de som arbetade i och omkring husen samt deras barn.

Övrigt boende:

Ving är det största svenska resebolag som har charterresor till Gambia med hotell av varierande standard och prisklass. Det hotell vi bodde på förra gången vi var här (2008) Bakuto hotel and apartment i Fajara är ett trevligt och charmigt ställe även om restaurangpersonalen inte är de mest serviceinriktade. Går att hitta hyfsade priser för en vistelse där om man är ute i god tid och kör med öppen bokning så att man kan bevaka eventuella prisnedgångar. På kuststräckan från Senegambia upp till Bakau finns det många hotell med varierande standard och charm.

Så här kunde det se ut när vi gjorde våra promenader i närheten av Fajara. Väldigt lugnt och enkelt.

Vill man hitta något enklare, men mer genuint skulle vi föreslå att man tar sig till den fantastiska men oexploaterade Sanyangstranden längre söderut. Där fanns det flera små fiskebyar och där ligger två restauranger var och en med ett antal mycket enkla bungalows. Den första heter Rainbow Beach restaurant and lodging vid Paradise Beach, Trevlig personal, god mat, massage, manicure och pedicure erbjuds för bra priser. Där är däremot bungalowen inte så inbjudande men billiga. Detta boende har ingen hemsida utan bara en mailadress:

Det andra stället heter Jungle Beach restaurang and Bungalows och ligger precis intill på samma strand.

De har 8 bungalows i varierande storlek och pris som är placerade i en mycket charmig trädgård. Den dyraste kostade 1500 Dalassi/natt. Bungalowen var även här enkla men trevligare. Websida: www.junglebeach-resort.com. Detta ställe kan vi rekommendera, men tag gärna med egna lakan för hygienen var inte den bästa! Vi hade  med oss reselakan från Sidenselma, toppenbra!

Tips:

-Flygbiljetter hittas på Skyscanner, det är en bra site
-Var tidigt ute med att boka biljetterna! Priset går upp snabbt
-Bostad, det finns många olika site-sidor på Airbnb och Wimdu är de största
-Läs in er på landet
-Malariaprevention är bra att ha!
-När det gäller valuta o att handla, tag med både GMD(men tänk på att det är mycket dyrare att köpa i Sverige än i Gambia), Euro och svenska pengar. Det finns växlingskontor överallt och där var kursen för svensk valuta mycket bra. Var beredd på att det inte går att betala med VISA kort på de flesta ställen och i uttagsautomaterna går det att ta ut högst 3 000 Dalassi ( c 1 400 kr beroende på kurs) och åtminstone SEB tar ut 35 kr/uttag!
-Öl och vin är dyrare än hemma om det är importerat. Gambianskt öl är bra men när det gällde vi så höll vi oss till ett hyfsat billigt Sydafrikanskt vin, både rött och vitt.
-Tag med er fotbollar (världens bästa leksak), barnkläder, skolmaterial, pennor papper och vi hade också med oss arbetshandskar till fiskarna (det behövdes när de drog upp de tunga näten)
-Säg vänligt men bestämt nej till tjatarna och låt er inte luras att betala överpriser av någon som utger sig för att vara guide, tyvärr även av en del som har skyltar som visar att de är auktoriserade!

Att göra i Gambia/Aktiviteter:
Vi hade bestämt att vi ville lära känna landet och människorna så gott det gick på våra 14 dagar.
Vi ville bada och sola och upptäcka nya stränder
Vi ville gå på marknader och handla hantverk
Vi ville se apor både vilda och tama
Åka båt på Gambiafloden genom Mangroveträsk
Vi ville se krokodiler
Fira nyår på Gambianskt sätt med musik och dans
Lära oss något om Gambias historia (vi vuxna i alla fall)

DEL 2

Här är en sammanfattning av våra upplevelser under 15 dagar i Gambia i form av dagboksanteckningar

22/12 frukost vid 10-tiden därefter poolhäng. Poolen var fin och perfekt för en familj med barn. Gösta o barnen gick en promenad i området och träffade på ett gäng med barn och pratade med säkerhetsvakten. Fotboll till barnen och säkerhetsvakten lovade att ordna en fotbollsmatch på Julafton kl 17 00! Och vårt äldsta barnbarn (8 år) som spelat fotboll sedan han var fyra år blev eld och lågor!

På eftermiddagen hämtade Lamin oss med Jeepen och vi gav oss ut på vårt första äventyr. Vi passerade flera samhällen och en fiskeby innan vi tog oss ner till Sanyangstranden som ligger ganska långt söderut vid samhället Sanyang
Vägarna var mycket dåliga och det behövs bil med fyrhjulsdrift nästan överallt.
Vi mötte många barn som arbetade/hjälpte till med försörjningen på olika sätt.

Getter, kor höns, åsnor och hundar finns det gott om överallt och försäljning av frukt och grönsaker kantade vägarna.
Stranden vi kom fram till var öde och kilometerlång men vi anade en fiskeby och annan bebyggelse en bit bort.

Vår chaufför hade inte varit här tidigare.

Vi tog en promenad och plockade fina snäckor.
På hemvägen propsade vi på att vi skulle undersöka stället med fiskebyn och där hittade vi en undanskymd pärla. Toppenfin strand och restaurangen Rainbow Beach samt solstolar o parasoll samt de obligatoriska försäljarna men allt i en liten skala och med en mycket avslappnad stämning.
Bestämde direkt att det här skulle bli vår strand trots den något guppiga vägen dit!

En vanlig syn på stranden var korna som strövade fritt och botaniserade mellan solstolarna.

Detta ställe kan jämföras med hur det såg ut i Thailand på många ställen för c 20-25 år sedan

Vi stannade också vid en liten by på hemvägen där ett gäng flickor spelade fotboll med en liten trasig boll och vi gav dem en ny boll o det blev succé!

24/12 Så var Julafton här med många förväntningar särskilt på den förestående fotbollsmatchen
Vi hade bestämt med vår chaufför att vi skulle ta en tur till Senegambia för att shoppa klappar till julklappsspelet och litet andra presenter.

Det fanns en Craftmarket precis i början av den stora genomfartsgatan.
Där gick vi in och nu började tjatet. Det är jobbigt, men de är vänliga. Vi har svårt för detta och ibland handlar man fast man inte egentligen vill. Åtminstone jag och Gösta har svårt för att pruta.

Det man får tänka på är att för dessa människor är det här deras sätt att få mat för dagen, skolavgifter, hyror och annat för att överleva.
I Gambia är det låg levnadsstandard, hög ungdomsarbetslöshet, låga löner, skolavgifter, kostnader för skoluniform som är obligatorisk.
De statliga skolorna är kostnadsfria men deras standard är mycket dålig dvs utbildningen är undermålig enligt dem vi pratat med och det innebär att de som har möjlighet väljer privata skolor.

Att handla i Gambia:
Korgarbeten
Batik, kläder. väskor eller tyger
Alla former av träarbeten
Läderarbeten

När vi handlat klart gick vi ner mot stranden och igenom det hotellområde som var rakt fram.
Det var mycket stort med pool och restaurang närmast stranden.
Vi åt sen lunch där och priserna var högre än vid Sanyangstranden och maten inte lika god.
Därefter åkte vi hem med vår kära chaufför eftersom vi skulle hinna slå in våra klappar till julklappsspelet innan den stora fotbollsmatchen som skulle äga rum kl 17 00.

Vi gick till vår säkerhetsvakt som var arrangör fulla av förväntan inför matchen. Med oss hade vi 2 fotbollströjor för utlottning, varav en var Sverigetröja, en fotboll och två påsar med skumtomtar.

Salagilaget, som sedan döptes till Salagi-Motalalaget, stod vid grinden och väntade på säkerhetsvakten som kom strax efter med en kille till som skulle vara ngn form av lagledare.

Tillsammans med minst 40 barn, som tävlade om att hålla våra barnbarn och oss i handen travade vi på bort mot fotbollsplan som bestod av en Sandplan utanför en muslimsk skola.
Ingen hade fotbollsskor så matchen spelades barfota.
För att veta vilket lag som var vilket så vände vårt lag Salagilaget sina tröjor ut och in.
Det andra laget stod redan på planen och väntade. De flesta i det laget var ett par år äldre än Salagilagets spelare.

Matchen startade, 2 gånger 30 min, ingen spelare verkade ha någon speciell position
Det var som på liv o död och publiken var exalterad. Något finlir och passningsspel var det inte tal om över huvud taget. Det blev 0/1 till motståndarlaget för mitt i andra halvlek så blev motståndarlaget inkallat på lektion, något snopet!?!

Nu blev de utlottning av tröjorna, som vår säkerhetsvakt skötte och Dylan skänkte också en extra fotboll till laget.
Sedan drog vi oss tillbaka hemåt tillsammans med alla barn och på vägen hem blev först Dylan buren av lagkamraterna medan de ropade Dylan Dylan Dylan, därefter skallade talkörerna Salagi Motala och utanför vår grind så bad vi om hjälp för att fördela skumtomtarna till de minsta barnen.
Väl hemma i vårt hus så spelade vi det klassiska julklappsspelet och våra barnbarn sa att det här var den bästa julafton han varit med om!

25/12 juldagen, en lugn dag Karin och barnen softade vid poolen och jag o Gösta skulle ta taxi till det ställe vi bott på 2007 i närheten av Kotu, Bakuto Hotel and Apartment.
Vår säkerhetsvakt fixade taxi för 200 Dalassi, vi satt nog minst en timme vid grinden och pratade med honom och några andra om livet och förhållandena både i Sverige o Gambia innan vår taxi kom.
Vi kände igen oss direkt och gick in och tittade oss omkring innan vi satte oss i baren och tog en öl. Samma sura personal men den gamla fina sköldpaddan var stulen!
Gick ner till stranden och vandrade bortåt höger först för att hitta den mysiga enkla restaurangen vi brukade äta på, hittade inte den men däremot träffade vi samma kille med hästarna som fanns där för 8 år sedan. Vi hälsade och pratade en liten stund.
Han tog 1000 GDM/Tim för en ridtur.
Vi vandrade västerut och hittade ett litet flottare hotellkomplex med jättefin pool. Där hade vi förra gången ätit och tittat ut över havet.
Vi stannade där för en lunchpaus och bestämde att dit skulle vi komma igen med hela familjen.
Därefter fortsatte vi vår vandring söderut med både dricka och bad innan vi äntligen kom fram till Senegambia.
Klättrade både upp och ner för fördämningarna innan vi kom in på det jättestora hotellkomplex där vi varit tidigare. Där promenerade både en påfågel och några orädda varaner omkring i trädgården.
Handlade förnödenheter och beställde pizza som jag väntade på medan Gösta försökte fixa taxi.
Kom ut till genomfartsleden där Gösta fått tag i en Gul taxi o kommit överens om priset, 200 GDM men så fort som jag kom skulle han ha 400 och när vi körde in i vårt område så skulle han ha 600. Efter en hel del palaver så gav vi honom 400 Dalassi för vi orkade inte argumentera mer.

26/12 lördag och det känns som vi har jättemånga dagar kvar!

Idag skall vi åka till ett ställe som hette Lamin Lodge och som Gösta fått tips om att det var ett bra ställe för att få se både, apor, Gambiafloden och Mangroveträsk samt besöka en by som låg utefter floden.
När vår chaufför Lamin hämtade oss såg han något förvånad ut när Gösta sa vart vi skulle åka och att där fanns många apor. Han rekommenderade ett annat ställe, Salagi Forest Park, mycket närmare, men vi stod på oss.
En ganska lång färd genom både landsbygd och några byar mot Gambiaflodens utlopp på skumpiga och dammiga vägar.

När vi äntligen kom fram blev vi mottagna av en naturguide, som såg ut som Bob Marley och verkade något hög.
Han berättade om vad ostronskalen användes till. Bl a till att göra cement och till foder för höns samt till att kalka väggar.
Därefter frågade han om vi skulle göra en 1-timmes eller 2-timmestur på Gambiafloden och mangroveträsk där ostronen växte kring rötterna och besök i en by där de försörjde sig på risodling, palmodling o grönsaksodlingar. Där skulle det finnas mycket apor.
Båtturen skulle kosta 1400 GMD/person o barn o vår chaufför var gratis. Det var OK tyckte vi.
När jag, Karin, barnbarn o vår fantastiska chaufför Lamin gått ombord på den rangliga farkosten med mycket möda och stort besvär. Då vill guiden, som berättat om ostronskalen så utförligt att vi nästan somnat ha betalt för guidningen!!! Gösta gav honom först 200 Dalassi som han knycklade ihop o först när min för snälla man gett honom 800 D för guidningen var han nöjd och därefter så skulle han ha minst 1000 GMD till en lokal skola. Gösta betalade i ren desperation
för att vi äntligen skulle komma iväg till de spännande aporna.

Våra guider på farkosten paddlade oss först till en enkel restaurang på pålar där vi blev tvungna att åtminstone köpa något att dricka
Vi fortsatte sedan vår färd genom en mangroveträsk, spännande, barnen frågade hela tiden om det fanns några krokodiler i floden, men de lever enbart i sötvatten, fick vi veta. Strax innan vi kom fram till den lilla hamnen så hoppade en apa upp på vår båt. Den var mycket nyfiken och fick Junis pepparkakor (glutenfria!)

Väl iland så började vi vandra mot den lilla byn och hela tiden undrade vi var de andra aporna höll till

.
Inga apor, men vi mötte bybor som arbetade på fälten. En del med att förgro ris andra med att sköta om andra grödor. Väl framme vid byn blev vi bjudna på palm-juice, syrligt och kvalmig,t alltså ingen höjdare. Vi köpte ingen juice men betalade iallafall för den och därefter gick eller rättare sagt halvsprang vi tillbaka till båten för det började bli ebb o då skulle vi kunna bli fast på land enda tills det blev flod igen.
Väl tillbaka till Lamin Lodge, så skulle våra roddare också ha betalt! Då blev vi så trötta på deras tjat att Gösta sa åt dem att de fick be guiden dela med sig av sina 800 GMD.
När vi äntligen kommit iväg med vår bil frågade vi om Lamin trodde pengarna vi gett guiden skulle gå till någon skola eller till lokalbefolkningen. Det tvivlade han på och tyckte att det var bra att vi sa ifrån på slutet.
Nu tog han oss till den park han rekommenderat och där var det mycket billigare och trevligare samt fullt med apor och en damm med vilda krokodiler, tyvärr sov de just nu men apor fick vi vårt lystmäte på.

Tips: Besök gärna Lamin Lodge men se till att inte betala något överpris. Det var spännande att glida fram i Mangroveträsket och intressant att se hur folk bodde runt Gambiafloden men förvänta er inga apor!

Sönd 27/12 lugn dag och något disigt, vi blir hämtade vid 10-tiden och ska till det ställe Gösta o jag bott på 2008 och där vi varit 2 dagar tidigare och rekat.
Det blev del missförstånd angående vägen eftersom vi sa namnet på hotellet och det var detsamma som en ort i närheten.
Det blev en omväg men det var ändå intressant och se Bakotu, som det lilla samhället hette.

En fördel med att resa som vi gör är att man får uppleva mer än när man enbart reser charter och åker på färdigplanerade turer, som bolaget man reser med anordnar.
För det mesta blir det jättelyckat och någon gång då och då blir det helt fel, men alltid lär man sig något som man kan ha nytta av i framtiden.

Väl framme vid hotellet som ligger tillsammans med en hel del andra hotell vid Atlantkusten i orten Fajara, så gick vi in och Gösta o jag visade runt. Där träffade vi också på ett gäng apor igen och såg några av de nyinförskaffade sköldpaddorna.
Vi åt lunch och gick sedan till ett större hotell vid stranden med en större pool. Vi trodde barnen skulle tycka bättre om att vara där men tji fick vi så sedan höll vi till på Bakuto hotel o apartment hela dagen.

Att handla matvaror både på Supermarket och på minimarket:

Priser på importerade varor ligger i regel högre än hemma i Sverige, exempelvis apelsiner: 25kr/st!!!
Ett enkelt rödvin/vitt vin 100kr
Schampo/balsam 30kr/st
Konserver också mycket högre än i Sverige
Det här måste innebära att den genomsnittliga Gambianen måste handla de flesta förnödenheter på den lokala marknaden för att kunna överleva.

Fruktstund!

Vi förde en hel del samtal med flera av de kvinnor som sålde varor på Craftmarket eller sålde frukt på stranden. Många av dem kunde inte läsa och skriva och hade inte fått möjlighet att gå i skola. De var däremot mycket måna om att deras barn skulle få gå i skola för att få en bättre framtid.

28/12 måndag, disigt och svalt åtminstone på morgonen.
Idag blir det besök på en krokodilfarm eftersom det inte var någon dag för att ligga på stranden. Lamin, vår chaufför, kände till ett ställe i Bakau och denna gång lyssnade vi på hans råd.
Ännu en dag med spännande upplevelser! Vi körde genom Bakau, ett samhälle likt de flesta i Gambia, med vägar som bestod av sandblandad jord och snäckskal och med avloppsdiken utmed husväggarna. Husen var av blandad standard. En del av lera och en del av korrugerad plåt.
När vi kom fram till krokodilfarmen så var det trafikkaos med parkerade bilar o bilkö om vartannat. Lamin parkerade bilen där och vi gick sista biten fram till entrén. Det fanns som vanligt försäljare av lokalt hantverk både utanför och innanför grindarna.
Inträde endast 100 Dalassi/person och då ingick ett lokalt museum samt mycket historia kring Gambia.
Snacka om krokodiler i parti o minut. Först såg det ut som om de var uppstoppade och inte riktiga men en minut senare så gäspade eller förpassade de sig snabbt ner i träsket.

Några krokodiler låg på land och det gick bra o gå fram o klappa på dem under överinseende av någon guideden enda restriktionen var att inte stå vid huvudet.
Det var en spännande upplevelse väl värt att besöka parken tyckte vi allihop.

På vägen till vår bil upptäckte vi att krokodilerna letat sig upp i avloppsdikena utanför parken också! Undrar om de livnär sig på kycklingar o små barn också?!?

På hemvägen tog vi en avstickare till Fajara och vårt förra hotell Bakotu hotel and apartment och nu var alla fina sköldpaddor alerta så barnen kunde både mata och bära på dem.
Dylan och jag gick en runda på en craftmarket och hittade en jättefin trumma för 400 Dalasi.
Därefter hem och äta middag.

29/12 tisdag ganska disigt, hemmadag
Karin o barnen softade vid poolen och Gösta o jag skulle ge oss ut på ett litet äventyr för att handla i närmaste supermarket.
Vi tog oss ut på stora vägen där vi tänkte ta en taxi o efter en liten stund hojtade en man på en åsnekärra till oss att vi kunde hoppa på. Gösta kunde tänka sig det men jag tyckte synd om åsnan.
Vi tog en taxi till en lokal marknad nära vår supermarket Right Choice. Där gick vi omkring bland frukt- och grönsaksstånd, blandat med stånd med kläder som såg ut att vara skänkta från någon välgörenhetsorganisation? Alltså västerländska begagnade kläder!
Vi handlade frukt och grönsaker exempel på pris: 45 dalasi för ett kg potatis=c 12 kr/kg, dvs samma pris som hemma. Hur kan lokalbefolkningen klara sig egentligen!?!
Väl framme vid Right Choice handlade vi resten på vår lista. Det blev en full kartong.
Tog en taxi utanför, det är bara o vänta o vinka. 200 Dalassi hem till porten och så fick vi taxichaufförens telefonnummer om vi behövde honom igen. Han var mycket trevlig!

När vi kom hem hade övriga familjen sorterat kläder o skor vi haft med oss och så gick vi upp till byn för att dela ut dem. Det blev hos tre familjer som vi träffat tidigare. En del av pojkarna hade varit med i fotbollslaget och några flickor o småbarn hade varit med som hejarklack.
Det är med blandade känslor man gör detta tycker i alla fall jag. Det gäller att vara ödmjuk.

30/12 onsdag soligt
Hade bestämt med Lamin att vi skulle åka till Sanyangstranden igen. Den är fantastiskt mysig!
Vi hade ännu inte hittat något ställe att fira nyår på så vi tänkte köpa något gott och bara vara hemma. De hotell, restauranger vi kollat upp var antingen för dyra eller omysiga och dessutom återstod två problem, 1. Hur skulle vi hålla oss vakna till 12-slaget? Eftersom hittills hade vi gått till sängs kring 8-tiden 2. Hur skulle vi ta oss hem?
Av en slump tog Karin o barnen en promenad längs med stranden och hittade ett trevligt hotell som anordnade nyårsfirande med musik, dans och fyrverkerier samt en buffé för endast 350 Dalassi/person
med restaurang. Mycket fin trädgård med mosaiklagda gångvägar. Se tidigare information Websida: www.junglebeach-resort.com.

Vi hade turen att få ett större dubbelrum för 1500 Dalassi och där vi kunde sova alla fem för vi insåg att det skulle vara nästan omöjligt att ta sig hem på natten till vårt hus.

31/12 torsdag och nyårsafton
Lamin körde oss till den fina Sanyangstranden vid 11-tiden och skulle hämta oss dagen därpå kl 16
Vi tog det lugnt solade, badade (minst 22 grader!) och åt sen lunch.

Gösta o Dylan delade på en gratinerad hummer dagen till ära. Supergott sa Dylan!

Vi andra åt fisk nyfångad i Atlanten inte illa det heller !
Buffén serverades kl 20 00 och bestod av Chicken Jazza, fishfingers, några goda kryddstarka såser, pommes, kokt och stekt ris.
Det var den bästa mat vi ätit hittills i Gambia.
Nu blev det en lång väntan på att musiken o dansen skulle dra igång men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!
Det var magiskt när trumsessionen drog igång och alla som dansade och hoppade in och ut på dansgolvet. Det var en räcka av solouppträdanden som applåderades. Det var som ett böljande hav och det var svårt att sitta still. Den minsta deltagaren kan inte ha varit äldre än 2 år.

Strax före 12-slaget drog sig alla bort till grannrestaurangen Paradiset Beach där fyrverkerierna drog igång. Det var inte stort, men det var lyckat och de hade också gjort upp en eld på stranden där det eldades upp bl a trasiga solstolar.
Vid 12-slaget så skålade vi i öl och Cola, någon skumpa fanns det inte att uppbringa!
Vi drog oss tillbaka till vårt rum strax efter 12 men festen pågick fram till femtiden på morgonen.

1/1-16 fredag
Vi serverades frukost vid 10-tiden av de tröttaste kypare vi någonsin sett! Sockret serverades i mjölkkannan och mjölken i sockerskålen som ett exempel, men mätta blev vi.

Sedan tog vi det lugnt hela dagen med sol och bad. Denna strand är fantastisk!

De underbara damerna som styrde med det mesta på Jungle Beach, www.junglebeach-resort.com
2/1-16 lördag och Karins födelsedag
Barnen och vi smög upp för att överraska Karin med kaffe, sång och blommor på sängen.
Juni och Dylan var så mysiga när de tysta som möss smög ner tillsammans.
Vi åt frukost efter vårt obligatoriska Yogapass och så bjöd vi in vår unga trädgårdsmästare Jawla att dela frukost med oss. Det blev mycket prat om hur det är att leva i Gambia.
Han har flera trädgårdar att sköta om och hans lön per månad är 2500 Dalassi, dvs c 625kr!
Han berättade också om hur svårt det är att få jobb överhuvud taget i Gambia.

På nätterna sover han under vår altan direkt på marmorgolvet upptäckte barnen!
Jawla blev så glad för frukosten och tackade översvallande.
Vad skulle vi hitta på idag?!?
Jag och Karin ville shoppa och Gösta kunde tänka sig att besöka en Monkeypark igen med barnen. Vi ringde Lamin och han kom och hämtade upp oss och körde mig o Karin till Craftmarketen i Senegambia och Gösta och barnen till en närbelägen Monkey-park vid Kololistranden.
Vi handlade en hel del, flätade korgar med lock, batik osv. Karin är jättebra på att pruta men jag har svårt för det och går för snabbt upp till mitt slutbud.

Kvällen till ära så gjorde jag hamburgare och klyftpotatis, kryddsmör och sallad.
Vi skålade i Cava och drack rödvin till maten.
Sedan bjöds det på kaffe och glass som efterrätt och då var vår Jawla med och när han fick veta att Karin fyllde år så rusade han iväg och plockade en stor bukett blommor till henne.
Barnen hade gjort iordning en bädd åt Jawla genom att ha släpat ner en madrass och bäddat jättefint, han blev så glad att han nästan började gråta.

Som vanligt drog vi oss tillbaka vid 8-tiden och spelade ett parti Yatzy innan vi kröp till kojs.

3/1-16 Söndag och vår näst sista dag i Gambia!
Det var ganska molnigt och efter vårt obligatoriska yogapass och frukost så kom hela fotbollslaget och vår säkerhetsvakt på besök i säkert minst 4 timmar. Det tog en stund innan barnen, särskilt Dylan, kom igång med att leka med våra gäster. Efter en stund så var det aktiviteter igång överallt i vår trädgård.

En grupp spelade basket, några fick lära sig hoppa hopprep av Juni. Några spelade spel, kasta gris med Karin. Några av pojkarna lekte med Junis Barbiedockor, de var väldigt fascinerade av dom. Därefter fotbollsmatch återigen kändes det som om det var på liv och död. Fotbollslaget, 10 pojkar tog sig också ett dopp i poolen, det var säkert något ingen av dem haft möjlighet att göra tidigare.

När besöket var avklarat tog sig Karin, Dylan o Gösta till Senegambia för att shoppa, hämta beställd klänning och att köpa pizza till kvällen. Jag och Juni softade vid poolen och spelade spel samt förberedde Junis middag eftersom hon inte kunde äta pizza.
När pizzorna och resten av familjen kom hem så berättade Karin att damen som skulle sy upp klänningen inte var där så vi kanske får försöka vår sista dag istället och hoppas på det bästa.

4/1-16 måndag och vår sista dag i Gambia
Sov så länge att vi hoppade över yogapasset. Efter frukost bestämde vi att jag, Karin och Juni skulle ta taxi till Craftmarketen i Senegambia och se om Karins sömmerska var där och eventuellt köpa något mer. När vår underbara trädgårdsskötare fick höra det sprang han över till en av sina vänner för att höra om han kunde köra oss i sin Jeep.
Han kom på direkten och tog oss med sig in till Senegambia och sa att han kunde köra oss runt mer om det var något vi ville se. För oss räckte det med Craftmarket och denna gång kände jag mig för första gången ganska bekväm med alla försäljare som tjatade på en. Vi skämtade och skrattade tillsammans med dem istället och ingen blev sur eller arg när vi inte köpte något.
Juni tog som vanligt kontakt med flera kvinnor, satt i knä och provade örhängen på en av försäljerskorna. Hon är verkligen en tillgång när hon sätter den sidan till!

Vår chaufför Lamin visade barnen hur en muslimsk bönecermoni går till och barnen och vi tog farväl av honom och hoppades på återseende.
Nu var klänningsförsäljerskan där och Karin var nöjd och hittade ännu en klänning hos en annan försäljerska samt en speciell tekanna som Dylan hade önskat sig.
Väl hemma så solade vi och badade i poolen. Den var guld värd!
Sen lunch och sedan såg vi till att allt var packat och klart.
Strax efter 16 kom förvaltaren, husägarens släkting för att inspektera huset.

Hemresan gick ganska bra även om det på något sätt känns längre än när man reser ut, säkert beroende på att då har man en massa förväntningar på vad som väntar en medan nu vet man att äventyret är slut och att ett vintrigt Sverige väntar. Minst 10 grader minus samt snö.
Bilen gick inte heller igång så det första vi fick göra var att ringa vägassistans, tur att vi har det! Han fick igång bilen och vi kunde packa in oss och som tur var så behövde vi inte stanna förrän vi var i Motala för att tanka.
Somnade sött i våra egna sängar!

Fantastiskt äventyr med många minnen och också med många tankar kring att levnadsvillkoren ser så olika ut för människor beroende på var man är född och var man växer upp.
Många vänner har vi skaffat oss under dessa två veckor och vi är ganska säkra på att återvända igen så snart vi kan.
Gambia vi ses igen!

Birgitta Blohm
birgittablohm@hotmail.com
+46732518577